Mobilen ringde strax efter 02.00 den 7 Juni. Älskling är på väg hem till mig, och det är dags för mig att vakna. Väskan blev färdigpackad fyra timmar tidigare och jag behövde verkligen sova en stund innan vi satte kurs mot Arlanda. John däremot, galningen sov ingenting på hela natten. Jo, 40 minuter hemma hos mig efter jag hade vaknat. Jag fixade iordning mat och pysslade lite en stund innan vi satte oss ned och käkade. Sedan var det dags att åka mot Arlanda. Vilken härlig känsla jag hade i kroppen! Det var ju för tusan 20 år sist jag åkte utomlands, Finland räknas inte! Planet taxade ut i tid och flygtiden beräknades till cirka 3h och 50 minuter. Vi spillde tid med att se på en film på planet, Did You Hear About The Morgans?, och jag kunde ha klarat mig utan att se den. Någonsin. När vi flög över Svarta Havet så bjöds det på härlig turbulens, innan piloten varnade sa jag till John att det här är fan inte bra, snart måste vi spänna fast oss! Ska dom inte utropa turbulens?? Och "bingbong, Detta är kaptenen som talar..." Efter tjugo minuter var det över, vi hade flugit till en högre höjd.. Det var riktigt obehagligt när hela planet skakade och svängde och krängde och tappade höjd, det kändes som om magen skulle vändas ut och in! Landningen på Larnaca flygplats gjordes med ett megabrak! Färsk pilot kanske? :)

En timmes busstur från Larnaca till Fig Tree Bay senare, stod vi i hotelllobbyn och kände oss obekväma för att en piccolo skulle köra vårat bagage till vårat rum! Vi blev hänvisade genom en dörr till andra flygeln medan piccolon däremot, han skulle ta en annan väg med våra väskor. Våra skeptiska Södertäljeögon sa oss annat, inte fan kör han vårat bagage till rummet! "Han rensar väskorna och säljer våra kläder och tillbehör på en sunkig basaar ute i cypriotiska öknen någonstans!" Vi åkte till våning 4, öppnade dörren till rum 428 och kände bara "Nej..". Jag hittade massor med pubisar och långa hårstrån på golvet och det var två extradörrar in i hotellrummet också.. Utsikten var katastrofal. John gick ned till lobbyn igen och frågade om vi inte kunde få byta rum istället som vätter mot andra sidan. Och det fick vi. Rum nummer 323 stod till vårat förfogade och jag pekade ett visualiserat långfinger åt rum 428. Nu har semestern börjat.

Första kvällen var det ett megabröllop ute på hotellgården, det spelades hög musik och glädje och kärlek flödade i takt med två karaokebarer längre ned på strippen. Varje dag var det ett arrangerat bröllop, den ena bruden vackrare än den andra! Främst engelsmän var det på hotellet också.. Men jag måste säga att Hotell Sunrise Beach var det bästa hotellet med det bästa läget i hela Figgan! Stranden var makalös, finkornig sand och turkost vatten.. Vattnet var så klart att när vi åkte ut med parasailingbåten en dag, såg vi havsbotten klart och tydligt! Så vackert! Jag hoppades på att få se delfiner men icke det, nej.

Vi spenderade våra dagar i solbäddarna, stranden, havet och i poolen. Varvat med underbara morgon- och kvällspromenader. Vi körde jetski sista dagen också! Jag var livrädd så jag lät John köra hela tiden. Jag har nog inte tidigare hört honom skratta på det sättet han gjorde under körningen. Mitt hjärta är lycklig.. :) Vilket drag det var i jetskin! Jag fick hålla i mig stenhårt för att inte falla av! Shoppingen i Figgan var inte mycket att hänga i julgranen, lika dyrt som i Sverige och maten kanske var snäppet billigare än i Sverige och dessutom fick man en gratis drink efter varje måltid. Vi åt på McDonalds två gånger, MYCKET godare än i Södertälje, tack! Greek Mac, och Chicken Greek slank ned. Man måste ju testa det kulinariska köket utomlands också! :) Vi gick inte ut på krogen en enda gång, och sparade pengar på det också. Vi hittade en liten guldgruva kallad Happy Days som vi masshandlade alkoholen hos. En Smirnoff Ice kostade 1.39 euro. Ett annat ställe tog 2.20 euro, vilket motsvarar nästan 22 spänn.. Ripoff!

Vädret var fantastiskt, de första två dagarna var blåsiga men det var varma vindar som svalkade i värmen. Framåt mitten på veckan blev det ännu varmare och temperaturerna låg över 35 grader! Vi brände oss givetvis. "Kolla! Där kommer röd och rödare..!" Typ. Bredvid våra reserverade solbäddar låg ett bajskorvspar. Och när jag skriver bajskorvspar så menar jag att det var ett par som troligtvis spenderat minst en månads semester på Cypern. Dom var så bruna, att man nästan skämdes över sin vita hy.

Vi spelade minigolf två gånger. Första gången var det på banor med "riktig" matta och jag slog två hole in ones! Men John vann ändå. Jag får skylla på att jag inte var vid mina sinnens fulla bruk. Baileys, stavas det.. Andra gången vi spelade minigolf var på ett ställe mer centralt. Men den mattan var som konstgräs..! Lycka till att spela där! Jag var så upprörd över det faktum att varje slag var som med en trisslott. "Plötsligt händer det!" Och ni vet ju att det inte händer alls på Trissen, och verkligen inte på den minigolfen heller. John skrattade åt mig och min surpuppemun..!

Lördag eftermiddag blev vi erbjudna ett rum med havsutsikt, inför den sista kvällen på hotellet. "Svinschysst" tänkte vi, men vi gick ändå och tittade på rummet först för säkerhets skull, innan vi packade och flyttade våra saker från rum 323. Väl inne i havsutsiktsrummet ser vi att vi kommer att bo i en hörna med sisådär 50 balkonger på sidan som kan se rakt in till oss, samt att vi har en restaurang precis under oss.. Nää. Vi gick fort ner till hotellobbyn och tackade för erbjudandet men vi ville ha kvar rum 323 tiden ut. "What? You don´t want the room!?" Personalen måste ha trott vi var tokiga. Men vi var ju så nöjda med vårat rum 323. :)

Näst sista dagen provade vi på Parasailing, vilket förde oss 180 meter upp i luften! Något som jag ångrar är att jag inte tog med kameran. Jag var så rädd om kameran, rädd för att blöta ner den eller tappa den i havet och så vidare. Det var en riktigt ascool upplevelse iallafall! 60 euro kostade det.

Sista dagen fick vi betala för en sen utcheckning, klockan 18.00 stängde vi dörren till 323 och gick ned till lobbyn. Vi lämnade bagaget och begav oss ut på stan. Vi shoppade lite grann, stannade till på ett bageri, Bake My Day, och köpte en jättegod munk! Vi tog en promenad på stranden på kvällen och när klockan närmade sig halv nio så var det dags att äta mat. Vi gick till hotellets bar & grill, The Reef. ("The reef, the reef, the reef is on fire..", sjöng vi och garvade åt oss själva..) och åt chicken fajitas och chicken tandoori. Kvart i tio kom anslutningsbussen utanför hotellet. Strax innan vi klev in på bussen utbrast jag skämtsamt:

-Är det här depressionsbussen till Larnaca..?

Ni som har sett Torsk på Tallinn vet vad jag menar.. Jag kan ju säga att jag inte fick något svar så vi hade klivit på rätt buss. :)

På flygplatsen började jag må dåligt. Jag fick gå på toaletten flera gånger och försöka kräkas men det gick inte. Jag stod och hulkade bara.. Jag började frysa och hela kroppen skakade. Jag fick feberfrossa och kände hur hela världen snurrade! När vi klev på planet så var jag snudd på att få en panikattack för att jag var så säker på att jag skulle behöva springa och spy stup i kvarten på flygplanstoan. Kul att vara kvinnan som ockuperar toan och kräks hela resan..! John gick och pratade med kabinpersonalen och jag satt kvar och tänkte att "jag måste av planet, jag måste av planet, jag måste läggas in på sjukhus..!" Det kröp under skinnet på mig och jag kunde inte sluta skaka och frysa och må illa.. John kom tillbaka med en flygvärdinna som snabbt gav mig en halvliter vatten och en filt. Folk hade redan börjat titta på spektaklet som ägde rum. Det kändes så pinsamt hela situationen och det enda jag inte ville var att spy. Jag brer filten över mig och John börjar massera mina händer. Vid massage utsöndrar kroppen ett lyckohormon kallad oxytocin, samt att massage dämpar stressymptom. Halleluja för min fina man, säger jag bara.. Kabinpersonalen går igenom säkerheten och passar samtidigt på att meddela att inga filtar eller kuddar delas ut på denna flygresa hem.. Jag fick nog några onda ögon från omkringsittande resenärer.. Typ "HON har ju fått en filt, god damn it.." Jag somnade ganska fort, helt utmattad från frossan och illamåendet och efter två timmars flygning vaknar jag lite piggare och illamåendet var borta. Jag undrar om det inte var något krejsi med maten vi åt strax innan anslutningsbussen kom..? Ankomsten till Sverige gick bra och längtan efter en ny resa var stor.

Jag har bara gott att säga om resmålet, och vi har svårt att hitta ett nytt resmål i Europa som kan matcha det vi haft i Cypern. Grekland, Halkidiki ska jag titta lite närmare på, vi ska kanske åka utomlands igen i början på augusti. En sak är då bombsäker: Fig Tree Bay och hotell Sunrise Beach kommer få besök av oss igen, nästa år igen. Jag bjuder på många bilder och hoppas att ni inspireras till att åka utomlands och njuta av medelhavsvärmen!

FLYGRESAN.












LOBBYN.



HOTELLRUMMETS UTSIKT, DET FÖRSTA.



HOTELLRUM NR.2.












POOLEN.












FRUKOSTEN.





















STRANDEN.

























KÄRLEK.
























HÄR OCH DÄR.