Sanning nummer 6. Min dag!

Jag känner att denna sanning verkligen tajmade illa. Det beror på att det först och främst skall vara en sanning, och för det andra skall sanningen handla om hur min dag har sett ut. Och nu följer sanningen om hur min dag har varit och jag ber om ursäkt om jag uppfattas som negativ men jag har hamnat i en djup kris nu och vet inte hur jag skall ta mig ur den..

Jag vaknade 05:45 av att väckarklockan ringde i rättan tid. Något som jag tidigare inte har nämnt är att jag ofta drömmer sanndrömmar. Jag drömmer om vissa nyckelhändelser som kommer att inträffa under den kommande dagen. I drömmen var jag på den nya arbetsplatsen. Jag undersökte hur många dokument varje batch innehöll och jag kommenterade antalet dokument i varje plastficka. Det var ju bara två stycken? Och sedan följde en förklaring av en man som arbetade där om att det fylls på vid start av varje batch med fler dokument. Okej. Sedan hoppade jag i drömmen till fikarummet på arbetsplatsen där fyra män tog fram en kortlek och började dela ut högar med kort till varje spelare.. Och plötsligt drabbades jag av en kraftig ångestattack i drömmen och jag började må jättedåligt - till snudden att få panik! Just då ringde väckarklockan och jag funderade en stund på vad jag hade drömt, och så var jag glad att väckarklockan hade ringt i rättan tid och väckt mig.. Efter fem minuter hade jag kvicknat till från sömnen och jag klev upp och började göra i ordning kläder till barnen, mackor och så.. Lämnade barnen till skola och dagis och John till arbetet.. Och jag styrde sedan mot Gärtuna. Än så länge är det frid och fröjd tidigt på morgonen, nya miljöer och människor och ett helt nytt arbetssätt.. Det är efter lunch det går illa för mig inombords. Det är då jag ska in i produktionen och arbeta. Först och främst går jag och instruktören (en man) fram till facken där alla batchdokument förvaras och jag häpnas av att samtliga batchdokument innehåller bara två stycken dokument! Är det inte det för få? Och jag fick samma förklaring av mannen som jag hade fått när jag hade drömt. *Kreepy* Men jag är van vid att sånt här inträffar mig nu. Sedan är vi inne i produktionen och om jag skall jämföra med det ansvar och stoltheten jag känt över det jag har utfört och vilka arbetsuppgifter jag hade innan detta så är det jag gör nu ett väldigt enformigt jobb. Jag har kämpat som en idiot och vad fick jag för det? Inte ens en anställning.. Men andra däremot som inte har åstadkommit ett skit har fått anställning på andra avsnitt! Och jag får stå här och utföra dessa monotona arbetsmoment och lyssna på alla andra som trivs för att det är en så soft arbetsplats. Jag har bra mycket mer att ge av mig själv än detta. Klockan blir 13:10 och det är dags för fikapaus. När vi hade satt oss ned vi ett långbord så plockar en man fram en kortlek och börjar dela ut kort till tre manliga kollegor. *Megakreepy* Och en minut efter det så fick jag en panikattack som hette duga och jag fick hastigt ursäkta mig och fly ut från fikarummet och ringa min kärlek. Och efter detta har det bara gått utför för mig känslomässigt och jag har gråtit efter jag har kommit hem. Gode gud, låt detta bara vara en omställning för mig och att jag börjar trivas med de nya omgivningarna..
Resten av kvällen blir att försöka ta sig ur denna ångestdimma och sedan försöka sova.. Försöka se ljuset genom det minsta nyckelhålet ever..

En riktigt tråkig sanning fick jag bjuda på idag, men det är så det är just nu..


Speak up!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Hemliga klubben råder!)

Din blogg/hemsida:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0