Allt det vi är, är resultatet av vad vi tänkt.

Något som jag har funderat på en längre tid är varför mental träning inte lärs ut av skolor. Jag undrar då om mobbning till exempelt skulle minska markant..? Och om man har oturen att själv bli utsatt för mobbning skulle man finna styrkan och storheten i sig själv tack vare mental träning. Ta en klass på 20 elever till exempelt; om samtliga får lära sig under ett par års tid hur man är sig själv fullt ut, och hur man hyser inga andra känslor till medmänniskor än medkänsla och acceptans, tror ni att dessa människor skulle titta bort om en person i klassen inte tagit till sig träningen och kommit till insikt och då mobbar en annan elev? Jag tror och vet att mobbningen skulle upphöra ganska omedelbart tack vare alla elevers engagemang och vilja att alla ska må bra. Mobbaren skulle stoppas och få vidare hjälp med sina egentliga personliga problem och den mobbade skulle stärkas av att det finns människor som bryr sig och finns där. Grupptryck skulle minska markant för det finns inget behov av att hävda sig eller bevisa att man är någon. Du är redan någon, dig själv, och det räcker och blir över så. Tänk vad mental träning skulle kunna göra med en hel skola?

Det går inte på en kvart att lära sig heller förstås. Anledningen till varför jag grubblar på detta är för att jag självstuderar mental träning och människans beteende och anatomi ett par års tid tillbaka nu och jag kommer att vidareutveckla detta i framtiden. Det ligger mig så varmt om hjärtat på något sätt och det är kul att driva ibland flera timmars diskussioner med t.ex John om allt kring människors beteenden och ofta kring en själv också hur man tänker och agerar och så vidare. Jag kan läsa av människor nästan direkt, det beror på hur öppna dom är med sina signaler osv. Då kan man inte ljuga för mig om att allt är bra! :D Jag kan till och med läsa mellan raderna av det någon skriver i sin blogg! Det kan också vara jobbigt att nästan konstant läsa av människor förstås, (jag behöver lära mig att stänga av) men det är oftast bara för träningens skull och jag blir lika överraskad varje gång jag har rätt och dessutom kan han hjälpt en person vidare istället för att den personen kör fast i gamla destruktiva tankemönster. Ondskan är lätt att känna igen och det är tack vare mina egna erfarenheter i livet som jag tyvärr (?) har egenskapen att kunna se den. Vi växer oss starkare ur livets grymheter..Och tänk vad vi alla kan göra tillsammans?

Jag blir så illa berörd av denna killes situation, tårarna bara rinner, och samtidigt blir jag så stolt över att han inte kommer att ge upp. Jag önskar och hoppas att det har kommit till en förändring för honom. Genom att posta en sådan här video och beröra miljontals människor står han inte ensam längre. Han har vänner i världens alla hörn..


 


Speak up!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Hemliga klubben råder!)

Din blogg/hemsida:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0