Det blir så här varenda gång barnen blir sjuka, magsjuka alltså. Jag lyssnar inåt på kroppen hela tiden och minsta lilla ilning i magtrakten tror jag direkt att jag blivit magsjuk och domen snart är nära. Jag har hållt på sedan tidigt imorse med att känna efter hela tiden, men jag har skött handhygienen extremt överdrivet, spritat in händerna och armarna ända till armbågarna..! Jag gillar verkligen inte detta, vilket ni säkert har förstått vid det här laget! :D

Och nu tror jag att Ida snart kommer att rapa ut "Mamma!" med en stor pjuke i sängen. Jag planerade för mig själv när jag sövde Ida att:
 "Jag slänger täcket om hon spyr på det.. Undrar om det finns svarta sopsäckar hemma, kanske det ja... Ja, Jag slänger fan täcket och köper ett nytt när eländet är över..." osv.
Och flickebarnet har ju inte ens blivit sjuk än! Jag förbereder mig för det värsta hela tiden, jag vill ligga steget före magsjukan.

Nu fick jag lite ont magen igen. Kanske beror det på att jag sitter som en ostbåge i soffan med lappen i knät.. Jag får nog lite svårt att sova i natt på grund av att jag är på helspänn hela tiden. :D