Heja mig! Mer fokus på mig själv, livet går obemärkt förbi och vissa dagar står jag framför spegeln och betraktar de få fina linjerna jag har i ansiktet.. Kan inte hjälpa att tänka att jag börjar se gammal ut, trots att jag alltid alltid får höra att jag ser betydligt yngre ut! Det kanske är insidan som spökar till och från. Man får den där tunga känslan liksom en hopplöshet som sköljer över en. En känsla av att livet är över på något sätt. Det blir inte mer än så här. Jag ska må så här resten av livet. Ganska fort river jag av mig offerkoftan och tar till mig de kunskaper jag har kring positivt tänkande och insikten av att endast jag själv är ansvarig för min egen lycka samt att ALLA kan förändra något i sitt liv eller hos sig själv som inte är eller känns bra. Människan är programmerad så att om en person säger att "framtiden ser ljus ut", så blir mottagaren ganska skeptisk och inte riktigt förstår vad den andra personen säger. Det är lättare att förstå och förhålla sig till ett uttryck som "framtiden ser mörk ut" eftersom vi bäddar för att elände och katastrof skall komma.. Gott folk, vi lever inte i grottor längre! Evolutionen har gått framåt! Studera om du är arbetslös, byt arbete om du mår dåligt med det du gör, gör något som du normalt inte gör VARJE DAG! Bryt ditt vanemönster och satsa på något som du har sneglat på men som du inte vågat göra pga diverse falska övertalanden från dig själv. Sluta apa efter andra och deras utseenden och beteenden osv. Lyssna på helt annorlunda musik mot vad du är van vid, fundera djupare på hur pass lyckligt lottad du är över de bra egenskaperna du har hos dig själv, du kan och ska bli den du är ämnad för att vara. Människor som trycker ner dina drömmar eller din person har själva en gång i livet blivit nedtryckta och har inte haft varken kunskapen eller vetskapen att ta sig upp. Kvar lever ett missnöje och voila: Hälsa avundsjukan välkommen. Och avundsjukan tar sig uttryck i alla dess former. Ett exempel är Patricia Lindh och vad hon får utstå från svaga och vilsna människor via sin blogg:
http://mammasangel.vimedbarn.se/
Jag tycker det är skrämmande hur människor kan bete sig, jag har gått igenom en hel del i mitt liv som delvis stärkt mig men även har det fått mig att ta ett rejält steg bakåt gällande vänskap. Jag kan läsa av nästan vem som helst, det är skrämmande hur rätt jag kan ha i det jag kan se som inte andra ser. Minns Caroline.. Hon träffade en kille förut och jag visste direkt efter ett snabbt möte att han var sjuk i huvudet t.ex. Och hon trodde inte på mig och fortsatte träffa honom och en natt blev hon så satans sönderslagen av honom att hon åkte in på akuten.

Nu svamlade jag iväg här på kvällskvisten men det är väl sånt som snurrar i tankarna till och från.

För mig gäller det bara att lämna avsatsen, sedan sköter sig resten! Jag vet vad som skänker mig glädje - varför gör jag det då inte? Jag vill gärna leva efter mitt motto: Do What You Love Fortune Will Follow.

Och jag pratar heller inte om pengar. Fortune för mig är att glädjas av att ge glädje till andra. Det är sådant jag är ämnad att göra. Göra det jag älskar. Ingen glädje tillbaka? Helt fel person att finnas i mitt liv.

Framtiden ser ljus ut!