Sanning nummer 6. Min dag!
Jag vaknade 05:45 av att väckarklockan ringde i rättan tid. Något som jag tidigare inte har nämnt är att jag ofta drömmer sanndrömmar. Jag drömmer om vissa nyckelhändelser som kommer att inträffa under den kommande dagen. I drömmen var jag på den nya arbetsplatsen. Jag undersökte hur många dokument varje batch innehöll och jag kommenterade antalet dokument i varje plastficka. Det var ju bara två stycken? Och sedan följde en förklaring av en man som arbetade där om att det fylls på vid start av varje batch med fler dokument. Okej. Sedan hoppade jag i drömmen till fikarummet på arbetsplatsen där fyra män tog fram en kortlek och började dela ut högar med kort till varje spelare.. Och plötsligt drabbades jag av en kraftig ångestattack i drömmen och jag började må jättedåligt - till snudden att få panik! Just då ringde väckarklockan och jag funderade en stund på vad jag hade drömt, och så var jag glad att väckarklockan hade ringt i rättan tid och väckt mig.. Efter fem minuter hade jag kvicknat till från sömnen och jag klev upp och började göra i ordning kläder till barnen, mackor och så.. Lämnade barnen till skola och dagis och John till arbetet.. Och jag styrde sedan mot Gärtuna. Än så länge är det frid och fröjd tidigt på morgonen, nya miljöer och människor och ett helt nytt arbetssätt.. Det är efter lunch det går illa för mig inombords. Det är då jag ska in i produktionen och arbeta. Först och främst går jag och instruktören (en man) fram till facken där alla batchdokument förvaras och jag häpnas av att samtliga batchdokument innehåller bara två stycken dokument! Är det inte det för få? Och jag fick samma förklaring av mannen som jag hade fått när jag hade drömt. *Kreepy* Men jag är van vid att sånt här inträffar mig nu. Sedan är vi inne i produktionen och om jag skall jämföra med det ansvar och stoltheten jag känt över det jag har utfört och vilka arbetsuppgifter jag hade innan detta så är det jag gör nu ett väldigt enformigt jobb. Jag har kämpat som en idiot och vad fick jag för det? Inte ens en anställning.. Men andra däremot som inte har åstadkommit ett skit har fått anställning på andra avsnitt! Och jag får stå här och utföra dessa monotona arbetsmoment och lyssna på alla andra som trivs för att det är en så soft arbetsplats. Jag har bra mycket mer att ge av mig själv än detta. Klockan blir 13:10 och det är dags för fikapaus. När vi hade satt oss ned vi ett långbord så plockar en man fram en kortlek och börjar dela ut kort till tre manliga kollegor. *Megakreepy* Och en minut efter det så fick jag en panikattack som hette duga och jag fick hastigt ursäkta mig och fly ut från fikarummet och ringa min kärlek. Och efter detta har det bara gått utför för mig känslomässigt och jag har gråtit efter jag har kommit hem. Gode gud, låt detta bara vara en omställning för mig och att jag börjar trivas med de nya omgivningarna..
Resten av kvällen blir att försöka ta sig ur denna ångestdimma och sedan försöka sova.. Försöka se ljuset genom det minsta nyckelhålet ever..
En riktigt tråkig sanning fick jag bjuda på idag, men det är så det är just nu..
Vilken helg!
Jag har börjat se en serie som går i USA - The Walking Dead. En zombieserie som är snäppet lugnare än typiska zombiefilmer. Lite mer drama och intriger, fast med inslag av råa scener zombietugg och blod och inälvor.. Men jag gillar verkligen världens undergång-, pandemi- och katastroffilmer.. Resident Evil är mycket bra tycker jag..! Pestens tid, 2012 etc.. *tummen upp*
Ser ni min omotivation till att blogga idag, det går inte att skriva så det blir intressant att läsa! Jag tror jag avrundar här nu och så siktar jag in mig på nästa sanning imorgon istället. Mitt humör är inte alls på topp denna kväll, jag börjar nya arbetet ute i Östertälje imorgon och jag känner ingenting annat än ångest, ångest och ångest. Vart jag än befinner mig så blir det inte bra. Och det beror på bara en sak: Jag slutade tro på mig själv. Jag betalar tusen gånger om och jag ska banne mig ta mig dit jag ville från början! *fist of power* :)
Ha en najs söndag och första advent!
Sanning nummer 5. Vad är kärlek!
Att jag älskar mina barn är det ingen som helst tvekan om, jag vet inte vad jag skulle ta mig till om jag inte hade dessa små under. Det är mycket tack vare deras existens i mitt liv som jag klarar av att ta mig framåt i livet. Jag har motivation och livskraft och jag har stark fokus på att skapa mig och mina barn det liv jag hade tänkt från början. Denna gång på rätt sätt och med den rätta bilden av "kärlek".
Utan kärlek har man ingenting.
Sanning nummer 4. Det här åt jag idag!
Vi börjar med frukosten:
*Frukosten avnjöts hemma hos John denna morgon och till frukost blev det efterlängtade rostade mackor. Hela två stycken med hushållsost på och en kopp citronthé. Även en skål med Yoggiyoghurt slank ned.
*Omkring 12:00 hade jag och Tanja kommit fram till Ikea i Kungens Kurva och där fikade vi i 5;-caféet. En mazarin och en bit chokladkaka fick det bli.
*Väl hemma hos John igen åt jag en banan.
*Och hemma hos mig innan middagen så slank det ned en enda Riesenkola.
*Till middag blev det lövbiff med potatisgratäng och extrakryddad bearnaisesås, skivad gurka och pärltomater.
*En ljuvlig efterrätt dukades fram. Pepparkakor och Kvibille ädelost med Glöggsmak!
Och ännu proppar jag i mig Riesen och jag vet inte hur många det blir totalt innan kvällen är slut.
Jag ser på min lista att jag inte har druckit ett enda glas med vatten idag och så har jag slarvat med att dricka Aloe Veran.. Off i go to the kitchen..
Ha en fortsatt trevlig helg!
26 dagar kvar till julafton..
Sanning nummer 3. Mina föräldrar!
Så har vi kommit till de två personer som skapade mig. Mamma var nitton år gammal och pappa var 23 år när jag föddes. Typiska finländare (som givetvis körde grymma jänkare!) flyttade med sina familjer till Kungsör och skapade sig ett liv i det förlovade landet Sverige. När jag var ett år gammal flyttade vi till Södertälje. Det var en riktigt fin stad på 80-talet..! Pappa grämer sig idag hur staden Södertälje sakta förvandlats till ett ghetto.. Det är riktigt synd för jag minns hur allting var när jag var liten, det är som dag och natt jämfört med hur Södertälje ser ut idag. Pappa bor numera i Fagersta och han verkar trivas bra där. En annan undrar vart alla människor är varje gång man är där och hälsar på.. Fagersta kan ge ett intryck av att vara en spökstad men nog händer det grejer där, dock inte när jag är där bara.. Pappa arbetar för Atlas Copco och det verkar gå riktigt bra för företaget, det skall anställas fler folk nu..! Så ni som funderar på Fagersta, sök jobb där! :)
Och mamma bor här i Södertälje och arbetar för den stora familjen Scania. 26 trogna år har hon tjänstgjort och hon kan nog sitt arbete med förbundna ögon och en tvångströja på, hehe!
Så nu vet ni lite grann om mina föräldrar också..! :)
Jag har en klump i halsen denna morgon..
Idag är sista dagen för glasampuller. Sedan finns inte avdelningen längre. Verksamheten flyttar till Frankrike..
Det känns väldigt konstigt och jag trodde inte jag skulle må så här! Jag ska fortsätta städa här på avdelningen nu och sedan ska vi ha vårat allra sista möte..
This is the end, my friend..
Sanning nummer 2. Min första kärlek!
Aaah, puppy love.. Visst är det så det kallas? Jag var sju år gammal och en kille vid namn Mikael Hedvall gick i samma klass som mig. Jag minns bara korta stunder då vi jagade varandra på skolgården och blygsamt gav varandra en kram bakom boden.. Madde och Lasse däremot, haha! Dom pussades massor och Lasse försökte stoppa in tungan i Maddes mun.. *yakyak* Tyckte vi.. Romansen sprack när Micke skulle flytta till världens ände, Ronna. *haha* Han slutade i min klass och hjärtat blödde. När jag var femton år så träffade jag honom igen när jag och tjejerna hängde i Ronna med våra grymma adidaskläder och buffaloskor på oss, och han var sig lik. Inga romantiska känslor förekom dock!
Det blev ganska kort idag, men ja, första kärleken var ju kort..
Sanning nummer 1. Presentera mig själv!
Så var det dags att starta utmaningen. Trettio dagar framöver skriver jag en sanning per dag om mig själv. Inledningsvis blir det en presentation.
Vem är jag då? Jo, jag är en 28 årig tjej/kvinna (Vid vilken ålder bör man titulera sig som "kvinna" egentligen?) som bor i Södertälje i en trerummare med mina två små barn. Jag arbetar på ett läkemedelsföretag och kommer i nästa vecka börja på en ny avdelning eftersom nuvarande avdelningen sjunger på sista versen - outsourcing. Jag har gått hotell- och restaurangutbildningen på gymnasiet, men känner inte att jag vill arbeta inom varken hotell eller restaurangbranschen. Jag utbildade mig till makeupartist förra året 2009 och arbetar extra med sminkningar och hudvård- och sminkpartyn! Jag trivs som fisken i vattnet med det!
Om jag ingående skall beskriva mig som person skulle jag nog berätta att jag först och främst är speciell. Det finns inte någon som är lik mig. Jag är en stark, självständig, generös och framförallt optimistisk tjej som älskar att laga mat och baka och ta hand om mina nära och kära. Jag skulle nog beskriva mig som andlig också.. Ibland behöver jag stanna upp och bara vara ifred och meditera och reflektera över vad som sker i livet. Jag är en person som behöver egentid i total tystnad emellanåt. Jag slutar fungera annars! Jag har dessutom en stor kärlek till just tv-spel. Vad vore livet utan mitt PS3?
Antingen tycker man om mig eller så gör man inte det och det är helt okej för mig, jag vet vad jag är värd och det är ingenting jag skall ursäkta mig för.
Och kärleken.. Han heter John. Han har satt mitt hjärta i brand. Vi har känt varandra länge och inte har vi tänkt tidigare i livet på varandra på det här sättet vi gör idag. Våra smärtsamma öden flätade oss samman och vi tar en dag i taget.. Tillsammans.
Det var kort och tillräckligt om mig och vill du anta utmaningen så skriv en kommentar så kikar jag och mina nyfikna läsare in på din blogg!
Trettio sanningar om mig själv.
Jag läser en blogg, www.maximilian06.blogg.se och där skriver Fia trettio sanningar om sig själv. Jag hoppar på utmaningen och troligtvis kommer jag skriva första sanningen redan ikväll och uppdaterar med en ny sanning varje dag, de kommande trettio dagarna. Kanske ni får reda på något nytt om mig som ni inte tidigare vetat om?
♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första.
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats.
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.
