Mammatårar och eländes elände.

Jag är glad att vi bor i Sverige. Till en viss del förstås med tanke på vad jag läste igår om dom där två satans kärringarna som arbetat på en förskola som hade vanvårdat och misshandlat barnen.. Men om vi ska begränsa tacksamheten till bara mig och min familj, så är jag väldigt glad att vi bor i Sverige. Vi har rinnande färskt vatten i kran dygnet runt, vi har bra mat och god ekonomi och vi har ingen vardag som består av krig, och så vidare. En dag som denna är som alla andra dagar, man kliver upp och svär så svordomarna slår i taket när väckarklockan ringer, tacksamma ändå för att vi har ett arbete. Nu ska ni får höra dagens ilandsproblem som uppstod här hemma hos stora familjen. Min yngste bebis Robin, 5 år, kliver upp och välkomnar morgonen klockan kvart över fem med orden:

-Jag har bajsat fääääärdigt..

Det är ju bara att kliva upp.. Bäddar sedan ned sonen igen och slumrar en stund.. Johns väckarklocka ringer och jag hör barnen tissla och tassla inne på sitt rum. Robin kommer sedan till mig och frågar om han får spela tvspel. Med alla föregående "nej, du får inte spela tvspel det första du gör på morgonen-svar" så lär ju inte svaret bli så mycket annorlunda den här gången heller. En mycket upprörd Robin stormar ut från sovrummet och stampar foten så hårt det bara går i golvet innan han demonstrativt går tillbaka till sitt rum. Och gråter. Och gråter.. Vad gör man i sådana här lägen liksom? Det har ändå blivit dags att klä på sig själv och barnen. På med kläderna och sedan åka mot dagis och skola. Lättare sagt än gjort då femåringen vägrar röra på sig. Ett barn under armen nedför trappan blir det, krångla in ett barn stelt som en planka in i overallen.. Skorna ännu värre. När barnet väl är påklätt och heligt upprörd vägrar han ställa sig upp och gå. Barn under arm igen och sedan lotsa oss ut mot bilen. I bilen sparkar han på elsätet och skriker och grinar. För att han inte fick spela tv-spel. Han ska bara veta hur bra han har det, lyckligt ovetandes unge.. Väl på dagis vill han inte släppa taget om mig och han gråter och säger att han inte vill vara på dagis.. Och mina tårar rinner.. Men det funkar ju inte så. Jag hoppas på att kunna hämta barnen så tidigt som möjligt idag! Det är ju en lång härlig ledighet som väntar oss, ja, en någorlunda lång ledighet iallafall. Gott folk, det är ju påsk!

Usch, jag känner mig fortfarande ledsen.. Vill bara vara hemma och mysa med barnen istället.

Speak up!
Johanna

Awww.. =)

2012-04-05 @ 09:57:24
URL: http://johanna.weckstrom.se/blogg

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Hemliga klubben råder!)

Din blogg/hemsida:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0