Något jag fascineras av och samtidigt besväras av är hur människor beter sig och agerar i större grupper. Jag kan ta mitt arbete till exempelt. Vi är ett stort gäng som skall fungera ihop och tillsammans nå varje mål som är satt varje vecka.. Och just nu får vi in många "nya" till avdelningen som inte tidigare arbetat överhuvudtaget. Att komma in i ett gäng som håller fast vid en speciell mentalitet (jag gör som alla andra och tycker som alla andra, jag som enskild person med egna åsikter och värderingar passar inte in och faller då för grupptrycket.) och dessutom känna sig väldigt osäker för att det är en speciell arbetsdag som kräver sin person med huvudet på rätt plats. Jag har ett exempel nu som gör mig så otroligt ledsen.

Vi kan kalla personen för A. Hon har tagit studenten och har via ett konsultföretag fått komma in till oss. Efter två veckors upplärning har jag fått höra av L att A´s instruktör talar illa om A och säger saker som han baserar på sina egna uppfattningar kring A´s person. Jag sa till direkt att detta kan inte stämma om A för att jag har arbetat med A denna morgon och hon är visst intresserad av att arbeta och hon har lärt sig mycket bara denna morgon med mig.

Jag tror att man behöver vara människokännare i vissa lägen. Alla kan inte lära sig på en gång, för mig var det annat eftersom jag har erfarenhet sedan 2003 med allt vad vi gör. Men man kanske behöver läsa in personen lite djupare.. Är han eller hon lite osäker i sig själv, blyg? Då hjälper det knappast att gå runt och prata illa om den som man skall lära upp! Och för att gå från just det ämnet till nästa:

Hur en människa talar illa om andra och skvallrar, så gör också denna mot dig när du inte är i närheten.

Rätta mig den som tror att jag har fel..? Jag rakar av mig håret om jag skulle haft fel i det påståendet. Det är också något som ställer till det för mig i både arbetsvardagen och det privata livet. Jag tar avstånd på en gång! Förmodligen beror mina värderingar och livsinställning mycket på att jag är en Gul Person. Vad som beskriver en gul person är mig personifierat träffsäkert! Något som troligtvis alla i min närhet hört mig säga är orden:
-Det löser sig. Det kommer att ordna sig!!
Och något som gula personligheter mår bra av är att ha positiva människor omkring sig! För att man själv är positiv!
Nååå, jag kan ha mina svackor förstås. Igår bröt jag ihop i telefon på jobbet och gick raka vägen hem ungefär en timme tidigare än vad jag skulle ha arbetat.. Jag bara grät och grät i nästan en timme hemma. Jag hade min fina John i mobilen och helt plötsligt ryckte jag upp mig och sa att det löser sig! Det ordnar sig! Jag fick en flash om att det skulle kunna fungera i min vardag ändå.. Det gäller bara att få chefernas förståelse och stöd.. Jag vet att det jag skriver är luddigt men jag vill inte sätta ord på allt som har vänts upp och ned just nu eftersom det kommer att ordna sig ändå. Ju mer du lägger energi på allt som är fel, detso mer fel kommer det att bli. Det kan bara bli bättre från denna punkt. Det finns inte utrymme för något annat. Det gäller bara att ändra sin fokus från det dåliga till det goda, det är det som är drivkraften till att få livet dit man vill. Det finns ingen tidsbestämmelse för när det skall bli bra, och vänder man skutan mot rätt riktning så är man redan på väg framåt igen. Sedan tar det den tid det tar och en dag kan man vara stolt över sig själv för att man har klarat alla dessa motgångar och stärkt sig själv och sin person. Det är en skön känsla att vara stolt! Det är aldrig försent för någonting här i livet, och nyckeln är bara att vara redo för förändring.