Dessa ord tåls att fundera på. Jag önskar att jag kunde bli lika behärskad som Deepak Chopra. Han påstår att det finns ingenting i världen som kan provocera honom till att bli arg. Ingenting. Jag har läst två av alla hans böcker och dom är bra och väldigt intressanta! Dessvärre brister jag i mitt övande på att behärska mig emellanåt. Idag var en sådan dag. Egentligen skall jag inte kräva någonting från andra människor som dom inte klarar av att ge. Konsten förmodar jag ligger i att omge sig med människor som får mig att må bra. Jag ska inte vilja ändra på något och när det är så att jag bevittnar respektlöshet, nonchalans, arrogans och dålig attityd skall jag tacka för mig och skänka medlidande till vem det nu är som inte mår bra pga orsak och sedan gå därifrån. Lika salig över livet som innan. Men hur gör en trött småbarnsmamma som inte sovit på fem dagar som kräver lite omvårdnad själv? Man önskar sig omvårdnad, kärlek och hänsyn men i samma ögonblick slutar det i att man istället sliter sitt hår och är en nanosekund från att inhandla cigg utan filter? Det skall inte vara så. Egoism är väldigt fult och vart går gränsen för det egentligen? Är jag en egoist som behövde en välbehövlig break idag? Är vuxna tonåringar som aldrig hjälper till egoister eller är jag egoist som kräver respekt, ansvar och tydliga gränser? Jag säger härmed upp mig som hushållsvärdinna, kockerska, städtant och diskplockare. You are on your own now.

Yours truly,

Mervi