Sanning nummer 5. Vad är kärlek!

När jag var yngre drömde jag om "kärleken". Kärlek var för mig en kille som gjorde allt för mig, fanns där för mig, tyckte om mig som jag var, skulle aldrig drömma om att såra mig, han skulle vara helt tokig i mig, vara rädd om mig.. Utan att göra avkall på sin egna person och inte styra över min person. Och det skall självklart vara ömsesidigt. Det finns ju toffelhjältar som lever under piskan där ute i världen, och jag betvivlar starkt på att det är kärlek det handlar om då. När jag gång på gång valde "fel kille" har jag fått sota starkt för det också.. Att jag till slut inte längre såg hur "kärleken" skulle se ut. Jag blev utnyttjad, taget för givet, riktigt illa behandlad.. Och någonstans där tappade jag mig själv helt och hållet. Och mina vänner.. Mina värderingar.. Mitt liv. Det känns som om jag har stått utanför livet med ett ben hur länge som helst och jag har svårt för att kliva in i livet igen. Det är nu jag kommer till poängen. Kärleken som har börjat manifestera i mitt liv. Den där kärleken som jag har drömt om hela mitt liv har kommit till mig nu.. *Where did you come from? How did you know I needed you..?*

Att jag älskar mina barn är det ingen som helst tvekan om, jag vet inte vad jag skulle ta mig till om jag inte hade dessa små under. Det är mycket tack vare deras existens i mitt liv som jag klarar av att ta mig framåt i livet. Jag har motivation och livskraft och jag har stark fokus på att skapa mig och mina barn det liv jag hade tänkt från början. Denna gång på rätt sätt och med den rätta bilden av "kärlek".

Utan kärlek har man ingenting.



Speak up!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Hemliga klubben råder!)

Din blogg/hemsida:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0