Har det inte tjatats i alla tider? Hur barnen i Afrika har det.. Något som jag vill lära mina barn är tacksamhet. Hur får man barnen att känna det? Robin gnydde och gnällde när jag skulle natta honom att han hatar sin säng och att den är bara dum.. Och till svar fick han just detta inläggs rubrik. Jag berättade att vissa barn inte ens har en säng att sova i.. Robin coolade ner sig ett par hekto och kom fram till att hans säng kanske inte var så dum ändå.. Men han var snabb med att poängtera att han längtar till våningsängen i radhuset. :) Svårt det där, när är det man skämmer bort barnen till den grad att det går överstyr? Då dom bara ska ha, och ha och ha och inte ger sig? Det måste väl vara då, antar jag. Jag hoppas att mina barn inte blir så där ytliga och tror att dom är något när dom har de rätta kläderna och rätta kroppstypen osv.. Fördomar vill jag inte att mina barn skall plågas av heller.. Det kommer frågor från barnen ibland då vi kanske springer förbi en annorlunda person som vi vanligtvis inte ser i vardagen och jag är snabb på att berätta att alla människor är annorlunda men lika mycket värda ändå. Man får se ut hur man vill och man ser olika ut beroende på vilket land man kommer ifrån. Ida är fascinerad över att Heron City har personer från Japan. (Bamboo City.) Än så länge har vi inte sprungit på en kvinna som bär burka och niqab osv.. Då får jag nog det svårare att förklara det hela kanske.. :D  

Måndag idag, vilken dag alltså. Jag vill inte gå djupare in på dagen, jag är bara glad att just denna måndag inte kommer igen. Det är så skönt att få komma hem och rå om mig själv och mina kottar och glömma energitjuvarna som finns där ute i stora vida världen.. För när allt kommer omkring så är dom inte värda min tid eller min energi. Även när allt inte ens kommer omkring.. Jag vet bara inte hur jag skall stå ut i tio år till..? :D

Imorgon skall jag säga upp min lägenhet. :)

Heippa!