Lika mycket som ensamheten kan tära på mig, får den mig att må bra också. Jag är en person som behöver tid för mig själv, i total tystnad eller inte alls. Musiken kan flöda högt också, det är att jag behöver vara ifred med mig själv bara. Jag får tid att tänka ifred, jag får göra vad jag vill, jag kan göra absolut ingenting. Läsa en tidning, se på Oprah är en höjdare, gå ut och springa av sig all smärta inombords, reflektera över vad jag vill med livet och allt jag varit med om. Får jag inte dessa stunder så byggs det upp en obehaglig känsla inom mig, jag vill skrika rakt ut bara. Ibland händer det att jag gråter i flera timmar i sträck och även det får mig att må bra i slutändan. Man har släppt på trycket.. Och man känner sig fri och levande igen!

Egentid. That´s the shit sometimes.