Trodde aldrig i hela mitt liv att jag skulle göra det igen det jag gjorde idag. Varje människa har en brytpunkt, ni vet, när det brister och det enda man kan få ur sig är ett ända från tårna-vrål av ilska. Ett sådant vrål berättar exakt hur man mår inombords, ett sådant vrål släpper lös alla känslor man förtryckt under en längre tid, ett sådant vrål bäddar också för handling och dess konsekvenser. Ett sådant vrål väcker en tomhet inombords, du blir ensam i dig själv. Den utlösande faktorn idag var i självaste verket spiken i kistan. Det har varit alldeles för mycket själviskhet i min omgivning.. Jag klarar inte av sådant. Jag hade ett samtal på jobbet i telefon häromdagen då jag sa en sak som träffade rätt inom mig. Jag är så trött på människor. Jag är så trött på elaka, självcentrerade, självupptagna människor! Det enklaste sättet är att fly och isolera sig för att enklast kunna ha frid och harmoni inom sig. Det svåra sättet då? Vad innebär det? Det som jag gjorde idag eller? Tända en cigg och riktigt njuta av varenda bloss och känna hur kroppen kapitulerar mot nikotinets lugnande verkan.. Det är första cigaretten på tre och ett halvt år och skrämmande nog så njöt jag. Jag förstår påståendet som man kan höra från människor: Ciggen är min enda vän.
Och den är lika förödande som en vänskapsrelation med en människa, men skänker tröst och lugn som ingen människa någonsin har varken gett eller intresserat sig av att skänka mig. För det är det vi alla är här i livet för att göra: göra varandra lyckliga och finnas där för varandra. Lustigt att det inte gäller mig. Har aldrig gjort så jag vet inte riktigt hur det där känns, att veta till hundra procent att den här personen sviker mig aldrig. Inte att förväxla med bitches som säger att: "Om inte du gör si eller så, så älskar du inte mig.." Jag pratar om något betydligt djupare än så. Var rädd om det du har, är det något du däremot mår bättre utan då är det inget som förtjänar din tid. Jag vet inte hur många gånger jag har gett av mig själv till personer som sedan blåst mig. Jag undrar om godhet i sig lockar fram sadister i andra? Ju snällare du är, desto mindre respekt och uppskattning/tacksamhet får du tillbaka. Desto större fall.

I'm done with this shit.

Hit med ciggen.