Jag var två svängar till gymmet igår. På morgonen sprang jag en halvmil, på kvällen pushade jag och John varandra i smithmaskinen med bänkpress, snedbänk och militärpress! Denna morgon kröp vi iväg igen och bekände färg för triceps och biceps..! Uuugh, det var tungt men upplyftande!
Sedan skjutsade vi barnen till Funkykids då deras far är däckad i typ influensa. Det skall bli så roligt att se finalen sen i Älvsjö, barnen kommer vara så söta och duktiga! Det är viktigt att barn får delta i aktiviteter under uppväxten, det stärker självkänslan, ger utlopp för det kreativa tänkandet och ger social kompetens också. Jag lämnade även in anmälning till simskola för bägge barnen, där har vi en livsviktig kunskap. Att kunna simma. I höst blir det nog truppgymnastik, det ligger dessutom så nära och bra också. ;-) Jag tänker tillbaka till min egna uppväxt, kan säga att det var noll engagemang att aktivera mig överhuvudtaget.

Nu är man vuxen och är på god väg att tillfriskna från depressioner och social ångest och det finns ingenting som kan stoppa mig. Inget. Jag kör mitt race och är riktigt glad att jag har en lika träningsglad man hör hemma. Det är det ultimata kan jag tycka.