Vimmelkantig och trög.

Ja, jag äter. Var tredje timme. Ja, jag sover. 7-8 timmar per natt. Igår morse vaknade jag och kände direkt att något inte står rätt till. Hjärnan hänger liksom inte med. Jag trodde att jag bara var lite trött och träning brukar ju ge härligt med energi. Men icke. När jag stekt kyckling till lunch och skurit grönsaker och satte mig till bords så ställde jag mig upp igen och svor över att jag måste ju steka kycklingen också. Men det hade jag ju redan gjort. Maten låg på tallriken. På jobbet glömde jag bort vad jag hade gjort, vad jag skulle göra osv.. När jag ringde John så glömde jag bort vem det var jag ringde tills jag hörde Johns röst. Jag åkte hem och i bilen bara sprutade det tårar från ingenstans! Jag trodde jag bara var trött och jag kan säga att idag är det ingen skillnad. Tunnelseende, trögtänkt och "off". Jag har sovit 8 timmar. Bör jag bli orolig?



Speak up!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Hemliga klubben råder!)

Din blogg/hemsida:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0