Måste säga att det var mycket länge sedan sist jag kände att allt i mitt liv står i total obalans! Och det är väldigt obehagligt! Lite som att man kvävs en smula i taget och man ser inte utvägen heller. Hmm.. Jag känner en resa sitter på sin plats i flyktens tecken. Helt ensam, helt själv, helt tyst. Bara jag. Inga måsten, inga skitstövelmänniskor. Bara jag.

Det vore nice!

Få andas lite. Det har varit jävla mycket shit på sistone.

Internationella kvinnodagen idag och jag bakar. Ironiskt? :-D