Denna vecka bjöd på en hel del träningspass. Med dagens köttiga gympass räknat så har jag uppnått 6 st träningspass! Det ni. Och helgen har just börjat! Jag har verkligen hittat mig själv långt under alla murar och falska sanningar. Det fanns en period i mitt liv då jag inte ens klarade av tanken att vistas bland människor längre. Rädslan bottnar i min uppväxt från yngre tonåren fram till 26 års ålder då en rad händelser fullständigt krossade mig, min personlighet och identitet. Det sorgliga är att jag tror att det faktiskt är så att ingen utanför min blodsfamilj känner mig egentligen. Ni vet, på djupet. Det tar tid för mig att överhuvudtaget kunna släppa in någon så där nära. En fråga jag ofta ställer mig är hur i fasiken har jag valt mitt umgänge etc? Vad tänkte jag? Och vad gav det? Förmodligen en styrka utöver det vanliga, jag har upplevt enormt smärtsamma relationer både vad gäller vänskap samt "kärleksrelationer". Jag har förlorat (egentligen ingen förlust nu så här i efterhand!) många "vänner" både kvinnliga och manliga.. Kvinnor tenderar att snacka skit och sprida falska rykten medan killkompisar utvecklat känslor istället. Det har som varit moment 22 för mig för det mesta. Vi föds ensamma och dör ensamma. Det finns dock personer jag trodde aldrig skulle försvinna ur mitt liv, personer som var en del av mig, personer som såg mig för den jag faktiskt är under alla dessa lager av barrikader och osanningar. Personer som var en del av min identitet. Personer som räknades in som en del av min familj. Personer som aldrig dömt mig för något som aldrig ens varit i närheten av en sanning. Där talar vi om något annat än förlust, det är en stor sorg istället. Jag gled iväg lite nu från det jag inledde med nämligen träningen. Lustigt hur man lär känna sig själv på nytt och de inre dialogerna som kan ta rum är riktigt intressanta. Sådan är jag för övrigt: ganska tyst i perioder och det är något jag inte kan ändra på. Jag har inre rika dialoger och djupa funderingar och det är ju ingenting som syns utanpå. Jag kanske ger en bild av att vara tyst, dryg, stroppig, högfärdig etc men det är så långt ifrån från den jag verkligen är. Du måste skrapa på ytan flertalet gånger för att överhuvudtaget nå mig. Beter du dig illa lägger jag ingen energi på att skapa en relation överhuvudtaget.. Får jag inte vara jag, får du inte heller vara en del av mig eller mitt liv. Gymmet är en del av mig, det är inget som snackar skit om mig, inget som bemöter mig illa, inget som inte tror på mig. Den viskar bara med glimten i ögat; utmana dig själv, jag går med dig hela resan.