Sanning nummer 24. Det här får mig att gråta.
Så vi nöjer oss med allt det fina och söta i livet som kan ge tårar i ögonen. :)
Sanning nummer 23. Det här får mig att må bättre!
Egentid. That´s the shit sometimes.
Sanning nummer 22. Det här upprör mig!
Så nu vet ni. Detta upprör mig jäääävligt mycket.
Sanning nummer 21. Ett annat ögonblick!
Tyckte att det kanske var på tiden att uppta alla dessa sanningar om mig själv då. Och vi har kommit fram till sanning nummer 21. Ett annat ögonblick! Ska vi ta ett dåligt ögonblick eller ett glatt ögonblick eller ett livsförändrande ögonblick..
Jag tror jag tar och berättar om den dagen då jag plötsligt insåg att jag bara blir äldre. Det var häromdagen innan läggdags. Jag stod och borstade håret i badrummet framför spegeln.. Plötsligt glimmar det till i håret! What the fuck?! Jag tittar lite närmare på spektaklet och inser till slut att jag har fått ett grått hårstrå!!! Jag drog bort det fortare än kvickt och annonserade åldrandets grymhet till John. Han bara flinade och frågade mig hur det känns... HUR DET KÄNNS??! Jo, det känns ju bra det här.. Jag är 28 år gammal och gråhårig. Någon som minns scenen från Sex And The City då Samantha upptäcker ett grått hårstrå på muffen? Hennes ord ringde i mitt huvud:
-If you pick one, three will come to the funeral!
Sanning nummer 20. Den här månaden!
Upcoming plans då? Alla Hjärtans Dag på måndag och jag slutar jobbet klockan 16.00. Då ska jag och hjärtat ha det riktigt mysigt. Nästa vecka fyller Johns morbrors fru år så då ska vi dit på galej. Varje lördag spelas det på travet också, och imorgon är det riktigt fina hästar som springer. Helst skulle jag vilja åka till Solvalla och titta men med tanke på vädret så känns det inte längre så lockande. Det hade nog varit lite spännande för Ida och Robin att få se hästarna.. Ja, sen händer det inte så mycket mer än så. Arbetsvardag och myshelger..
Sanning nummer 19. Det här ångrar jag!
Så, det ångrar jag. May you all burn in hell.
Sanning nummer 18. Min favoritfödelsedag!
Jo.
Sanning nummer 17. Mitt favoritminne!
Sanning nummer 16. Min första kyss..
Sanning nummer 15. Mina drömmar!
En annan dröm som jag siktar mot är att bo i hus. Villa. På landet. Typ fem-sex rum och kök och en skaplig tomtarea.. Där ska jag bo i mååååånga år!
Dröm nummer tre är att komma över det som plågar min själ ännu idag. Jag tror att mycket skulle kännas och vara lättare i livet då, och att våga lita på andra människor.. Dröm efter dröm efter dröm skulle lossna då och bli verklighet.
Check out my sister!
Sanning nummer 14. Vad hade jag på mig idag!
Häftigare än så blir det inte idag.
Sanning nummer 13. Den här veckan!
Måndag: Dagen bestod av arbete och sedan dagis- och skolhämtning. Fast innan vi gick hem från skolan så lussade Idas förskoleklass för oss föräldrar och syskon.. Direkt när jag såg Ida i luciatåget kände jag att något inte stod rätt till med henne. Mycket riktigt blev hon dålig framåt kvällen här hemma. Hon skakade och frös och hade jätteont i huvudet.. Jag bäddade ner henne och slog på hårfönen under täcket en stund så hon blev lite varmare.. Det är ju inte så skönt med feberfrossa direkt..
Tisdag: Jag vabbar för Ida. Hon mår inte bra och hon är jättedålig i magen, det kommer liksom bara vatten när hon går på toa. John kommer hit på sin lunch och vaktar Ida medan jag åker iväg och lämnar Robin på dagis. Klockan 16.30 åker vi och ser på när Robin lussar i Stålhamraskolans matsal.. Jag får varenda gång tårar i ögonen när jag ser på småbarnluciatåg. Barnen är ju så rackarns söta och bekymmerslösa.. Något som irriterade mig var att fröknarna hade glömt Robins stjärngossehatt och stjärna på dagis.. Efter detta går vi hem till John och äter middag. Och efter det blev det hemgång och nedbäddning av barnen.. Ida fortfarande rutten i magen..
Onsdag: Härliga vabdagar, va? Gårdagen hände det inte många knop, vi var hemma alla tre och tog de lugnt. Ida klagade fortfarande på sin huvudvärk och magen har stannat upp iallafall.. På eftermiddagen hade Robin tid hos bvc för fyraårskontrollen och allting var jättebra tills hörseltestet på höger öra hade utförts. Han hör knappt någonting på höger öra! Jag får panik i mammahjärtat och hoppas på att det beror på att han har lock för örat just nu pga att han är förkyld.. Vi bokade en ny tid i januari för uppföljning och är det fortfarande inte bra så blir det Södertälje Sjukhus nästa. Låt det bara vara vätska bakom trumhinnan eller nåt icke allvarligt, snälla....? När jag stod och lagade mat igår och Robin satt på bänken och höll mig sällskap så tänkte jag bara testa Robins hörsel på höger öra.. Jag viskade lågt att jag älskar honom men han hörde inte det... :(
Torsdag: Och idag är vi hemma sista dagen. Ida skall ha en symptomfri dag innan hon går tillbaka till skolan igen. Ingenting märkvärdigt händer idag, bara vila och umgås..
Fredag: Arbetsdag och sedan hemgång för fredagsmys och förhoppningsvis lite Donkey Kong Returns på Nintendo Wii.. :)
Lördag: Barnens morfar kommer på besök på förmiddagen och lämnar paket till Ida. Jag tror att han har julklapparna med sig också. Och det ska väl spelas på travet, jag trodde på en häst förra helgen enbart för dess namn, Stay The Night, och den vann! :D Ibland är det bara kul att ta hästar för deras lustiga namn.. Ännu roligare när dom vinner! God middag kring 17.00 och sedan se på travet klockan 18.00.. Och kanske en film när barnen har somnat? Eller Donkey Kong Returns.. Jag och John satt hela förra helgen och spelade New Super Mario och trodde att vi hade varvat hela skiten (äntligen!) när det helt plötsligt dök upp en värld nummer 9. Efter att vi hade besegrat Bowser.. Dessa banor är så irriterande svåra så jag gav upp.. Vi öppnade Donkey Kong och började spela på det istället. Jag ser det som att man har varvat spelet när man har besegrat Bowser samt tagit alla tre mynt på varje bana, i varje värld..
Söndag: Dagen fylls endast med ångest inför måndagen. Förra söndagen var det första gången i mitt liv som jag kände riktigt tung ångest inför måndagen.. Så fort jag slog upp ögonen på morgonen så högg det till i magen.. Kanske gör vi ett besök på IKEA eller nåt under dagen..
Sanning nummer 12. I min handväska!
Haha, ytterligare ett trist inlägg men sanningen är ju så! :)
Sanning nummer 11. Mina syskon!
Jag tror att syster Johanna beskrivit i sin blogg, bäst, hur våran syskonhistoria har varit och ser ut idag. :)
Check it out! http://johanna.weckstrom.se/blogg/
Sanning nummer 10. Det här hade jag på mig idag!
Idag hade vi kalas för Ida som fyller 6 år den 8 December. Jenni, Ellie, Jennifer, Jennifer och mormor och John kom och kalasade med oss! Men iallafall så såg jag ut så här idag och jag har fortfarande inte tagit av mig öronen. Jag sprang över till grannen (med öronen på!) och lämnade en tårtbit till Isabelle som inte kunde komma idag. Hon var ledsen men jag hoppas att hon mådde lite bättre efter att hon fått en bit av kalaset hem iallafall..
Sanning nummer 9. Min tro!
Jag ser till fakta istället, och min förundran över universum och dess historia/storlek/mysterium kan göra mig gråhårig! Den som lever längst får väl se, än så länge är ju inte gåtan knäckt. :)
Sanning nummer 8. Ett ögonblick!
Sanning nummer 7. Min bästa vän!
Det här med att uppdatera en sanning per dag håller inte för mig. Men jag tar det sanning för sanning så gott jag hinner med! :)
Min bästa vän alltså.. Jag hade en bästa vän en gång i tiden då livet lekte och allvaret knappt väntade runt hörnet. Fnittriga tonåringar som inte kunde vara ifrån varandra, vi sov till och med över hos varandra på julafton! Vi delade fjortisfyllor och skratt och cigaretter..! Är det en enda bästa vän jag skall minnas med värme så är det Patricia. Jag har hittills inte träffat en tjej som henne.. Det är trist att vi gled ifrån varandra i livets gång.. All kärlek till dig! <3
Sanning nummer 6. Min dag!
Jag vaknade 05:45 av att väckarklockan ringde i rättan tid. Något som jag tidigare inte har nämnt är att jag ofta drömmer sanndrömmar. Jag drömmer om vissa nyckelhändelser som kommer att inträffa under den kommande dagen. I drömmen var jag på den nya arbetsplatsen. Jag undersökte hur många dokument varje batch innehöll och jag kommenterade antalet dokument i varje plastficka. Det var ju bara två stycken? Och sedan följde en förklaring av en man som arbetade där om att det fylls på vid start av varje batch med fler dokument. Okej. Sedan hoppade jag i drömmen till fikarummet på arbetsplatsen där fyra män tog fram en kortlek och började dela ut högar med kort till varje spelare.. Och plötsligt drabbades jag av en kraftig ångestattack i drömmen och jag började må jättedåligt - till snudden att få panik! Just då ringde väckarklockan och jag funderade en stund på vad jag hade drömt, och så var jag glad att väckarklockan hade ringt i rättan tid och väckt mig.. Efter fem minuter hade jag kvicknat till från sömnen och jag klev upp och började göra i ordning kläder till barnen, mackor och så.. Lämnade barnen till skola och dagis och John till arbetet.. Och jag styrde sedan mot Gärtuna. Än så länge är det frid och fröjd tidigt på morgonen, nya miljöer och människor och ett helt nytt arbetssätt.. Det är efter lunch det går illa för mig inombords. Det är då jag ska in i produktionen och arbeta. Först och främst går jag och instruktören (en man) fram till facken där alla batchdokument förvaras och jag häpnas av att samtliga batchdokument innehåller bara två stycken dokument! Är det inte det för få? Och jag fick samma förklaring av mannen som jag hade fått när jag hade drömt. *Kreepy* Men jag är van vid att sånt här inträffar mig nu. Sedan är vi inne i produktionen och om jag skall jämföra med det ansvar och stoltheten jag känt över det jag har utfört och vilka arbetsuppgifter jag hade innan detta så är det jag gör nu ett väldigt enformigt jobb. Jag har kämpat som en idiot och vad fick jag för det? Inte ens en anställning.. Men andra däremot som inte har åstadkommit ett skit har fått anställning på andra avsnitt! Och jag får stå här och utföra dessa monotona arbetsmoment och lyssna på alla andra som trivs för att det är en så soft arbetsplats. Jag har bra mycket mer att ge av mig själv än detta. Klockan blir 13:10 och det är dags för fikapaus. När vi hade satt oss ned vi ett långbord så plockar en man fram en kortlek och börjar dela ut kort till tre manliga kollegor. *Megakreepy* Och en minut efter det så fick jag en panikattack som hette duga och jag fick hastigt ursäkta mig och fly ut från fikarummet och ringa min kärlek. Och efter detta har det bara gått utför för mig känslomässigt och jag har gråtit efter jag har kommit hem. Gode gud, låt detta bara vara en omställning för mig och att jag börjar trivas med de nya omgivningarna..
Resten av kvällen blir att försöka ta sig ur denna ångestdimma och sedan försöka sova.. Försöka se ljuset genom det minsta nyckelhålet ever..
En riktigt tråkig sanning fick jag bjuda på idag, men det är så det är just nu..
Sanning nummer 5. Vad är kärlek!
Att jag älskar mina barn är det ingen som helst tvekan om, jag vet inte vad jag skulle ta mig till om jag inte hade dessa små under. Det är mycket tack vare deras existens i mitt liv som jag klarar av att ta mig framåt i livet. Jag har motivation och livskraft och jag har stark fokus på att skapa mig och mina barn det liv jag hade tänkt från början. Denna gång på rätt sätt och med den rätta bilden av "kärlek".
Utan kärlek har man ingenting.
